I kursplanens centrala innehåll för svenska i Lgr11 ingår “Texter som kombinerar ord, bild och ljud, och deras språkliga och dramaturgiska komponenter. Hur uttrycken kan samspela med varandra, till exempel i tv-serier, teaterföreställningar och webbtexter” (s. 226). Jag tycker att det är intressant, med tanke på den utläggning som följer nedan, att film inte är ett exempel på dessa multimodala texter i kursplanen. Kanske är det för att filmen redan är en så integrerad del av svenskundervisningen att den inte behöver skrivas ut? (Olin-Scheller, Såpor istället för Strindberg? Litteraturundervisning i ett nytt medialandskap, s. 71)
Som nämnts i tidigare inlägg arbetar svensklärarna på min vfu-skola med teman varje termin. Litteraturläsningen sker alltså inom ramarna för dessa teman och på så sätt finns det redan viss styrning av vad som ska läsas. Här ska eleverna läsa sagor, en deckare, en Romeo & Julia-artad roman, en roman av en kanoniserad författare. Deckaren och kanon-litteraturen får eleverna välja helt själva. De ramar som finns för kanon-litteraturen är de val av författare som svensklärarna gör. Men det är inte enbart typografiska texter som behandlas i samband med litteraturundervisningen - film är ett vanligt inslag det med. Utifrån Olin-Schellers “Såpor istället för Strindberg?” ser jag att filmen på min vfu-skola till viss del används både som utfyllnad och som en del för jämförande studie med typografisk litteratur. (2008, s. 46)
Filmen som utfyllnad är vanlig vid tematiska arbetsområden och används ofta för att knyta påsen (ibid, s. 53) medan film som jämförelse arbetar med intertexter och vilka olika kopplingar det finns mellan skönlitteraturen och filmen (ibid, s. 64). Detta realiseras på min vfu-skola i form av att eleverna får se en deckare som en slags final för deckartemat, samt att analysen av filmen blir en slags jämförelse med skönlitteraturen i form av deckartypiska drag och begrepp.
OBS! Eftersom jag först nu såg att blogginläggen skulle vara 400-600 ord, så gör jag detta inlägg medvetet kort för att kompensera för de längre inlägg som jag har publicerat tidigare.
2 kommentarer:
Du berättar mycket om hur man arbetar med film i litteraturundervisningen på din VFU.
Jag undrar: Hur kommer du själv att vilja användas dig av film i litteraturundervisningen i framtiden?
Bra och svår fråga!
Jag tycker att film är ett väldigt intressant medium just eftersom det kan användas till så mycket. Dels kan det användas i relation till en text (som både utfyllnad och jämförelse), dels i relation till ett tema om exv. en epok (som illustration). Det jag kan tycka saknas ibland är filmen som ett självständigt medium. Alla filmer är inte baserade på böcker, och alla filmer behöver inte vara exempel på olika epoker. Jag tänker att det finns mycket att hämta från att titta på berättarteknik, teman, karaktärisering osv, precis som när vi läser skönlitteratur i skolan.
Men huruvida det finns tid till det, och vad en i sådant fall måste "offra" av exv. litteraturläsningen, vet jag inte.
Förmodligen kommer jag vilja använda film på samma sätt som jag vill använda litteratur: för att starta en diskussion, för att ge eleverna möjlighet att lära känna sig själva och sin omvärld (som det så fint heter i kursplanen).
Skicka en kommentar