Lathund till bloggläsning

Här kommer en liten lathund till hur jag har tänkt att du kan läsa mitt virrvarr av blogginlägg.

Styrda

• Läromedel i svenskämnet
• IKT i skolan del 1
• “Från text till trailer” del 1
• “Från text till trailer” del 3

Ostyrda

• IKT i skolan del 2
• Litteraturundervisning i grundskolan
• Olweus
• “Från text till trailer” del 2

Jag vet att vissa inlägg överskrider gränsen för antal ord, men jag har försökt att kompensera så att det ska gå någorlunda jämnt ut sammanlagt. Som ni märker finns två ostyrda inlägg som behandlar två från de andra skilda ämnen, och två som är en fortsättning/del av de styrda inläggen. Detta är alltså ytterligare ett försök till att få ner antalet ord.  

"Från text till trailer" del 3

Lektion 3-4: slutreflektion

Nu är tiden med “min” klass slut och jag har fått ha dem själv i två veckor. Jag kommer att få elevernas rapporter och trailers skickade till mig av min llu-are samt komma tillbaka till skolan i början av vårterminen för att vara med och betygsätta och således få ett avslut på hela arbetsområdet. Det jag kan utvärdera i dagsläget är därför de enskilda lektionerna och arbetsupplägget i sin helhet, samt min egen förmåga.

Jag vill börja med att säga att det har varit fantastiskt roligt att se eleverna spinna iväg all världens väg med tankar om hur de ska göra för att förvandla idé till realitet. Jag tror att deras arbete med först en tankekarta och sedan ett manus tillät dem lite tid att verkligen införliva hur de skulle göra för att driva projektet framåt. De flesta sprang inte iväg direkt och började filma, utan bearbetade texten och lade sedan upp arbetet efter eget schema. Däremot var ett fåtal grupper så ivriga att börja filma att de negligerade att göra ett färdigt manus innan de började spela in. Dessa grupper har nu fastnat lite i sin tankegång; de har skrivit manus till halva trailern och sedan spelat in, och nu vet de inte riktigt hur de ska ta sig vidare. En lösning på detta skulle kunna vara att eleverna måste visa upp ett färdigt manus för läraren innan de få börja filma. Det som återstår att se är hur underlaget (eller rapporten) blir, och om eleverna lägger lika mycket energi på det som på inspelningen.

Jag tror att eleverna har haft stor behållning av att arbeta både teoretiskt och praktiskt. Några av eleverna har tagit extra stort ansvar och hjälpt sina kamrater med inspelning och klippning - elever som kanske inte tycker att litteraturanalys är det roligaste att göra.

Om jag ska reflektera över min egen roll och förmåga så tycker jag att det har gått väldigt bra. Eleverna har gett mig bra respons, och efter att ha betonat att jag ska vara med och bedöma så fick jag auktoritet i klassrummet. (Detta kan en ju fundera över ganska länge också - den som bedömer har makt?)

Utan att ha sett det färdiga resultatet så är jag ändå väldigt nöjd. Jag tycker själv att “Från text till trailer” är ett bra arbetsområde. Det jag tar med mig redan nu är att vara ännu tydligare kring arbetsgången (här tänker jag framförallt på att kräva manus innan inspelning samt att förtydliga frågor till texten) samt att betona underlaget/rapporten ännu ytterligare.

Det som jag tycker gör arbetsområdet mest intressant är att eleverna får arbeta vidare med sina egna texter fast i annan form eller modalitet, och kanske ska en då ännu mer betona just den aspekten i deras arbete också: ställa fler frågor till texten, ställa frågor till sitt eget lärande.

IKT i skolan del 2

Min egen erfarenhet av vfu-skolan som IKT-skola är positiv. Jag har själv försökt ta till vara på datorn som verktyg och internet som verktyg. Inom det arbetsområde som mina elever har varit aktiva har de gjort tankekartor i bubbl (www.bubbl.us), skrivit sina manus på datorn - här har jag betonat fördelen med att använda Google Drive i det att de kan skriva i samma dokument samtidigt oberoende av var de befinner sig, samt letat efter ljudfiler (www.multimedia.skolverket.se). Utöver detta har de också spelat in antingen med datorn eller med sin iPhone, och klippt med hjälp av Movie Maker. Alla dokument som jag har delat ut eller gått igenom under arbetsområdet har också funnits tillgängliga på Hjärntorget. Och notera här att skolan är väldigt noga med att använda Hjärntorget - allt finns på där.

Som ni märker är datorn oumbärlig i det arbetsområde som “mina” elever arbeter i nu, och här finns väl kanske också en risk att tappa elever om deras dator går sönder eller liknande. Visst kan de ta till penna och papper för det skriftliga, men det blir svårt att klippa ihop en trailer utan dator.

Också i åttornas engelskaarbete arbetar de nu med olika modaliteter. Där får de välja om de vill spela in sig själva och visa som film eller framföra en pjäs som redovisning på arbetsområdet. Här kan vi prata om att eleverna “formulerar egna åsikter och tankar i olika slags texter och genom skilda medier” (Lgr11, s. 222, min kursivering).

Min uppfattning är att vfu-skolan arbetar aktivt mot att integrera IKT i skolan på bästa möjliga sätt. De testar sig fram i olika program på internet, de försöker styra mot inlämning av uppgifter via Hjärntorget och användandet av Google Drive i grupparbeten.

EDIT:
Vad det gäller utbildning av lärarna så har "samtliga lärare på x-skolan 6-9 har gått en Tänk-Om-utbildning när de gick in i en 1-1 satsning" (IKT-program för stadsdelen). IKT-programmets implementering är baserat på Puenteduras SAMR-modell och är den modell som dikterar lärarnas fortbildning inom området.

IKT i skolan del 1

I Lgr11 står att skolan ansvarar för att eleven ska ha kunskap om och “kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande” (2011, s. 14) efter grundskolans slut. I kursplanen för svenskan ser vi hur detta speglas i, bland annat, informationssökning och källkritik; eleven ska kunna  “sovra[r] i en stor informationsmängd och prövar källors tillförlitlighet med ett källkritiskt förhållningssätt”. Just detta anser min llu-are vara en av de största vinsterna med IKT i skolan, nämligen möjligheterna att undervisa om källkritik.

Vidare, i kursplanen för svenska för skolans år 6-9 står det att “undervisningen ska stimulera elevernas intresse för att läsa och skriva. Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om hur man formulerar egna åsikter och tankar i olika slags texter och genom skilda medier /.../ Eleverna ska även stimuleras till att uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer /.../ I mötet med olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden” ((Lgr11, s. 222) min kursivering). Jag vill med dessa citat påvisa att IKT i skolan inte bara är närhet till internet, och internet som verktyg, utan att datorn även är ett verktyg i sig som kan främja elevernas utveckling i flertalet modaliteter.

Skolan är en 1-1 skola vilket innebär att varje elev och pedagogisk personal har en egen laptop, försedd av skolan, under sin studietid respektive arbetstid. Varje klassrum har också en canon projektor som används för att visa film, gå igenom lektionsplaneringar och annan information till klassen. Inget klassrum har dock någon smartboard, så det som visas via projektorn är sällan interaktivt. Projektet med 1-1 startade i början av hösten 2012 och är således ett väldigt nytt inslag på skolan. Jag kommer att titta på 1-1-projektets ramar längre ner, men först vill jag delge er mina första intryck av en 1-1 skola.

Eleverna får ha med sig datorn till lektionerna, om inte så sägs detta till eleverna i dörren, och allt som oftast ska eleverna ha med sig sin dator. Jag uppfattar det som att det nästan alltid finns en aspekt av lektionen som kräver datoranvändande. Också på klassråd eller hälsa-lektionerna ser datorn användas, nu senast till att rösta i skolval och som diskussionsforum om nätmobbing. Till det sistnämnda använder arbetslaget sig av en sida som heter Today’s Meet (http://todaysmeet.com/) där en kan skapa ett eget “rum” som eleverna sedan loggar in på. Lärardatorn är kopplad till klassrummets kanon och eleverna kan följa diskussionen på tavlan. Lärarna kan alltså, som jag har förstått det, moderera debatten och ta bort oseriösa inlägg.

Så till skolans implementering av 1-1 projektets ramar. Projekten är som sagt väldigt nytt och lärare och elever tillika möter tekniska problem som att nätet är överbelastat, ibland går det inte att logga in etc. Men projektet som sådant är väl förankrat i form av syfte och mål. Projektorganisationen består av en styrgrupp, en processledare, ett IT-råd och något som kallas Super User Elev (SUE) samt Super User Lärare (SUL). De som märks på skolan och är mest intressanta är processledaren, fungerar som samordnare och “den resurs som enl. tjänstefördelning ska finnas på skolan för IKT arbetet” (skolans 1-1 projektplan), och SUE. Det finns en SUE per klass och hens uppgift är att stödja sina klasskamrater tekniskt i användandet av datorerna. Som jag redan har nämnt är datorerna ett väldigt vanligt inslag i undervisningen och min uppfattning är eleverna uppskattar detta väldigt mycket. De SUE jag har stött på är datorintresserade elever som tar sitt uppdrag på allra största uppdrag. Det största problemet med datorerna när jag är på skolan är att nätverket sviker ibland då många klasser använder program via nätet.

(Del 2 följer)

Olweusmodellen

Under min intervju med min llu-are om läromedel kom det fram att en av de flertalet grupper hon är en del av i skolan är Olweusgruppen. Olweus, eller Olweusmodellen är en antimobbningsmetod som vfu-skolan använder sig av sedan fyra år tillbaka. Modellen går ut på att skapa en trygg miljö mellan elever, elever och lärare samt att “omstrukturera den existerande skolmiljön” (På tal om mobbning och det som görs, Skolverket, s. 137) för att göra den trygg.

Så som den är implementerad på skolan innebär detta att alla vuxna på skolan har ett ansvar att vara synliga, att säga till och att inte blunda. Detta betyder alltså att pedagogisk personal, städare, matpersonal, lärarstudent etc ska veta att den gör rätt som reagerar på icke önskvärt beteende från elevernas håll. Min llu-are nämner bland annat att de är stenhårda när det gäller “skojbråk” och språkbruk på skolan - de små strukturerna som kan bli större om de inte hålls i schack. Just att alla lärare ska vara trygga i sin roll på skolan innebär också att det inte finns någon lärare som eleverna vet att en kan “komma undan” hos. Varje lärare har också 30 minuter rastvakt varje vecka då de går runt i och omkring skolan för att uppvisa vuxen närvaro. Utifrån en enkät som eleverna svarar på varje termin framgår vilka områden av skolan som känns mer otrygga och dit fokuseras alltså vuxen närvaro.

Under höstterminen 2012, när jag är på skolan, har Olweusgruppen och skolan fokus på nätmobbing. Ett väldigt passande tema då början av terminen såg att eleverna fick var sin dator. Mot de 4 elever som svarade att de kände sig mobbade fler än tre gånger per månad, svarade 22 elever att de kände sig mobbade på nätet fler än tre gånger per månad. Det arbete som skolan lägger ner på nätmobbing och uppförande på nätet fokuserar mest på lag och rätt, och hur en väljer att vara anonym på internet.

Jag kan inte utröna huruvida modellen fungerar eller inte, men det jag kan säga är att skolan är en väldigt vänlig, postiv skola. Alla elever hejar, även på en läskig lärarstudent, och kontakten mellan elever och lärare känns genuin och uppskattad. Enligt de enkäter som eleverna fyller i så har antalet elever som känner sig mobbade minskat under dessa fyra år, men framförallt så har antalet otrygga platser reducerats till nästan obefintliga. Den plats som känns otrygg för eleverna idag är idrottshallen och framförallt omklädningsrummen - där inga vuxna finns. Det tycker jag pekar på att en nära kontakt mellan elever och vuxna på skolan skapar en trygg miljö.

Det som verkar vara det stora problemet i dagens skola, och som förmodligen kommer att bli ett ännu större problem, är nätmobbing och den kontakt som eleverna har över internet. Där är det svårt för en vuxen att visa sin “närvaro”. Just därför är det så viktigt att informera och utbilda eleverna om mobbing är mobbing även om det “bara” är på internet.

Litteraturundervisningen i grundskolan

I kursplanens centrala innehåll för svenska i Lgr11 ingår “Texter som kombinerar ord, bild och ljud, och deras språkliga och dramaturgiska komponenter. Hur uttrycken kan samspela med varandra, till exempel i tv-serier, teaterföreställningar och webbtexter” (s. 226). Jag tycker att det är intressant, med tanke på den utläggning som följer nedan, att film inte är ett exempel på dessa multimodala texter i kursplanen. Kanske är det för att filmen redan är en så integrerad del av svenskundervisningen att den inte behöver skrivas ut? (Olin-Scheller, Såpor istället för Strindberg? Litteraturundervisning i ett nytt medialandskap, s. 71) 

Som nämnts i tidigare inlägg arbetar svensklärarna på min vfu-skola med teman varje termin. Litteraturläsningen sker alltså inom ramarna för dessa teman och på så sätt finns det redan viss styrning av vad som ska läsas. Här ska eleverna läsa sagor, en deckare, en Romeo & Julia-artad roman, en roman av en kanoniserad författare. Deckaren och kanon-litteraturen får eleverna välja helt själva. De ramar som finns för kanon-litteraturen är de val av författare som svensklärarna gör. Men det är inte enbart typografiska texter som behandlas i samband med litteraturundervisningen - film är ett vanligt inslag det med. Utifrån Olin-Schellers “Såpor istället för Strindberg?” ser jag att filmen på min vfu-skola till viss del används både som utfyllnad och som en del för jämförande studie med typografisk litteratur. (2008, s. 46) 

Filmen som utfyllnad är vanlig vid tematiska arbetsområden och används ofta för att knyta påsen (ibid, s. 53) medan film som jämförelse arbetar med intertexter och vilka olika kopplingar det finns mellan skönlitteraturen och filmen (ibid, s. 64). Detta realiseras på min vfu-skola i form av att eleverna får se en deckare som en slags final för deckartemat, samt att analysen av filmen blir en slags jämförelse med skönlitteraturen i form av deckartypiska drag och begrepp. 

OBS! Eftersom jag först nu såg att blogginläggen skulle vara 400-600 ord, så gör jag detta inlägg medvetet kort för att kompensera för de längre inlägg som jag har publicerat tidigare.